halva var

Om det är någonting jag irriterar mig på just nu så är det alla JÄKLA bromsar! De river fan bort stora köttstycken från oss här. Aj? Aj! Och förresten, så är jag här nu. Längst in i skogen, där stigarna tar slut. På andra sidan grusvägen bor våra grannar, kossorna! De är otroligt gölliga. Jag har till och med adopterat en! Hon (eller han, för det är en kalv) heter Gabrielle! Fast det blir desto svårare att ta hem lilla kossan... Och det här huset har jag praktiskt taget vuxit upp i. När jag var liten kunde jag faktiskt prata småländska! Men nu låter det bara patetiskt, om jag skulle försöka. Småländska är lite roligt faktiskt. Det låter som om de försöker prata skånska, men inte riktigt får fram det där r:et. Det blir lite lamt och rullande istället! Men jag har absolut ingenting emot det. Småländska ger mig bara bra minnen. Och jag ska inte sitta och kritisera småländskan när min egen dialekt låter så trälig och eländig. Gnälligt, framför allt. Så vad ska man göra? Jag får väl ta och jobba fram småländskan igen. Det är minsann det ända rätta! / Gabbi