Märkligt och ovanligt bra!
Plötsligt fick jag ett enormt sug att bara gå in här och skriva på. Om vad som helst. Allt funkar.
Det hände något mycket ovanligt och märkligt den här morgonen när jag var ute och gick. Jag gick på grusvägen, och tittade ner i någon sekund. Då märker jag att det hoppade en pytteliten, svart sak i storlek med min lillfingernagel i gruset. En hoppande sten!, tänkte jag otroligt nog först, men sedan tog jag en närmare titt. Och vad var det som studsade där? Jo, det skall jag berätta! En liten grodbebis! Jag blev helt till mig. Men sedan började jag oroa mig för att jag kanske klivit ihäl grodans brorsa eller syster innan jag tittat ner i gruset. Hemska tanke! Den ville iallafall inte hoppa upp i min jättelika hand. Jag fortsatte gå, och där kom en till. Ca 2 meter ifrån fanns det 10 till! Jag måste ha sett rätt underhållande ut där jag tassade fram på tå mellan de små grodisarna. Det tog ett bra tag innan jag kunde återuppta min vanliga takt igen, i vanlig gång dock.
Jag tyckte de där grodbebisarna var oerhört söta. Något som hände idag, som också var oerhört sött och fint och gulligt, hände down town. Jag hade min perisko-färgade klänning med vitt blommigt mönster på, när en tant med rullator och gullig blommig kjol kommer runt hörnet och säger tydligt och glatt: "Men vilken fin klänning!" Jag tackar så mycket, och ler lite fint mot henne sådär. Jag blir så jäkla glad va sådant bara! Och när jag tackat, då avslutar hon med att storle och blinka med ena ögat åt mig för att sedan dra vidare med rullatorn mot centrum. Det kallar jag lagom coolt! Klart jag blev glad. Hade ett leende i fejset hela dagen efteråt. Sicken tant alltså, sicken tant! Fet tumme upp!
Men om jag nu ska upp och hälsa på grodbebisarna imorgon, så måste jag stänga ögonlocken snart. Inte nödvändigtvis sova!
/ Gabbi
Det hände något mycket ovanligt och märkligt den här morgonen när jag var ute och gick. Jag gick på grusvägen, och tittade ner i någon sekund. Då märker jag att det hoppade en pytteliten, svart sak i storlek med min lillfingernagel i gruset. En hoppande sten!, tänkte jag otroligt nog först, men sedan tog jag en närmare titt. Och vad var det som studsade där? Jo, det skall jag berätta! En liten grodbebis! Jag blev helt till mig. Men sedan började jag oroa mig för att jag kanske klivit ihäl grodans brorsa eller syster innan jag tittat ner i gruset. Hemska tanke! Den ville iallafall inte hoppa upp i min jättelika hand. Jag fortsatte gå, och där kom en till. Ca 2 meter ifrån fanns det 10 till! Jag måste ha sett rätt underhållande ut där jag tassade fram på tå mellan de små grodisarna. Det tog ett bra tag innan jag kunde återuppta min vanliga takt igen, i vanlig gång dock.
Jag tyckte de där grodbebisarna var oerhört söta. Något som hände idag, som också var oerhört sött och fint och gulligt, hände down town. Jag hade min perisko-färgade klänning med vitt blommigt mönster på, när en tant med rullator och gullig blommig kjol kommer runt hörnet och säger tydligt och glatt: "Men vilken fin klänning!" Jag tackar så mycket, och ler lite fint mot henne sådär. Jag blir så jäkla glad va sådant bara! Och när jag tackat, då avslutar hon med att storle och blinka med ena ögat åt mig för att sedan dra vidare med rullatorn mot centrum. Det kallar jag lagom coolt! Klart jag blev glad. Hade ett leende i fejset hela dagen efteråt. Sicken tant alltså, sicken tant! Fet tumme upp!
Men om jag nu ska upp och hälsa på grodbebisarna imorgon, så måste jag stänga ögonlocken snart. Inte nödvändigtvis sova!
/ Gabbi
Kommentarer
Trackback
