The capital city
Det känns lite som om jag inkräktar här. Som om Johanna tagit över bloggen och skriver att jag är självrättfärdig ( fast hon inte vet vad det betyder) och döv. Som i och för sig är väldigt sant då (fat hon fortfarande inte vet vad det betyder)!
Igår kväll var jag i huvudstaden av vårat avlånga land (alltså, Johanna, Stockholm, ja). Vi tog tunnelbanan till hötorget och gick till Rigoletti för att se femte delen av Resident Evil, "Afterlife". Hade ingen aning om att det var premiären, innan det kom fram en man med mikrofon och strålkastare på sig som berättade det. Jag blev helt överlycklig. Premiären av en zombiefilm jag älskar. I 3D! Oh la la, c'est très bien! Men efter några minuter av filmen började jag bli yr i huvudet av 3D-glasögonen som inte alls var som vanliga 3D-glasögon. Bilden var noll skarp och allt snurrade. Efter ett tag ylade någon i publiken att man skulle vända upp och ner på dem. Några garvade och jag trodde att det var ett skämt. Sen såg jag att sällskapet hade vänt på dem, och när jag provade: Tack och lov! Jag prisar denna människa stort som ylade! Filmen var underbar och extremt värd att se. Bättre än de andra fyra, vågar jag säga. Sättet de filmade på + ljudet var superduper.
Efter bion, tillbaka till söder och in på en indisk resturang. Det var proppfullt med snygga södermänniskor och varmt så in i helvete. Men ändå, atmosfären var så himla go och mysig. Vi hade bokat bord för 5, men de tryckte in oss i ett hörn med ca 4 platser. Vi tjejer tryckte in oss på bänken som satt fast i väggen, medans "de andra" fick ta stolarna. När vi fick menyerna, så sänktes plötsligt bänken några centimeter med ett braaaaaak. Mitt hjärta gjorde en trippelvolt. Det visade sig att bänken hade lossnat från väggen i andra sidan av rummet. Som tur var satt vi på den säkra sidan. Men ändå liksom, bänken lutade farligt läskigt. Jag beställde en rätt där det stod MILD MED STORA BOKSTÄVER; ändå visade sig min rätt vara 10 gånger starkare än de andras. De sa att mild säkert betyder tvärtom på indiska, och det förstår jag fullkomligt inte. Jag tror jag tappade smaksinnet + blev snuvig. Då ere illa hörru.
Servitören kom med någon specialbeställning till oss, pekade på en i taget och sade något.Sen undrade vi: "Vad sa han?" Pekar på den ena: "Varm". Pekar på den andra: "Inte varm". Que?
Sen stängde de runt halv elva, ovanligt tidigt enligt mig. Men även fast 3D-glasögonen var missbildade, även fast bänken höll på att ta livet av mig, även fast maten brände sönder my tastebuds, så var det den bästaste kvällen på länge. Jag är glad på riktigt! Tack. Och hej. då.
Nu vill jag ha godis.
Kommentarer
Trackback
